lottalivet.blogg.se

Jag föddes med snippa.

 

Brydde mig inte särskilt mycket om det eller tänkte på det överhuvudtaget under tiden på lekskolan, jag lekte med pojkar, flickor det spelade ingen roll.

 

Sen började jag skolan, 1:an var helt ok. Vi var alla lika nya och blyga inför den nya miljön, tjejer som killar.

När vi gått i skolan ett tag började vi att dela på oss lite mer, ibland jagade killarna oss på rasten för att kasta snöbollar eller mula oss på vintrarna. Vi flickor gick bakom skolgården för att få vara ifred ibland. För att få leka utan avbrott av killar som tyckte vi var töntiga.

 

Ibland fick jag frispel på killarna. En gång när Peter kastade ner min vita täckjacka på det snömoddiga golvet i hallen utanför klassrummet, tog jag Peter och hängde upp honom på kroken där jackan skulle hängt. Vi tjejer var ju större än killarna fram tills 4:an ungefär.

 

En annan gång gav jag Vanci näsblod. Det var inget jag planerade, men han bråkade mig i kön till matsalen, och jag har alltid haft lågt blodsocker, så min stubin innan lunch är jävligt kort.

 

Annars så flöt skolan på. 

 

När jag var 12 år fick jag mens. Det var som att livet tog slut. Vi var på Huvudstabadet och jag skulle byta om till bikini men i stället möttes jag av blod. På nått vis så kände jag att det var det värsta som kunde hända. Sen kom brösten, höfterna, rumpan och allt annat som kallas "kvinnligt" och min balettfröken var snäll nog att tala om för mig att jag kanske borde satsa på jazzdans istället, eftersom nån primaballerina skulle jag aldrig kunna bli.

 

När jag började högstadiet brukade killarna i 9:an komma fram till mig och prata med mig på rasterna bara för att de tyckte det var så jävla kul att jag var blyg och blev blåröd i hela ansiktet ända ut till öronen. Då bestämde jag mig för att jobba på att ignorera alla kroppssignaler och bara skita i att jag blir röd när jag blir generad eller arg och bara köra på. Jag jobbar fortfarande på det. Däremot har jag överkommit all rädsla att prata med främmande eller nya människor.

 

Efter att jag blev "kvinna" så insåg jag ganska snabbt att det motsatta könet blev ofokuserade och brydde sig ganska lite om vad jag sa om jag blottade något av mina kvinnliga attribut för mycket. Jag har suttit och pratat med killar och insett att de inte hör ett ljud av det jag säger eftersom de bara tänker på andra saker, sånt som inte har med det jag pratar om att göra alls. Men jag har hållit god min och låtstats att allt är som det ska. Jag är ju kvinna.

 

Att röra sig i det offentliga rummet, typ t-bana, parker, torg, klubbar med mera har också lärt mig att som kvinna är du aldrig fredad. Som den gången jag står på dansgolvet och någon greppar tag om min rumpa med båda händerna så att jag får fingrarna in emellan glipan. Jag fattar ingenting. Vänder mig om och där står en för mig helt okänd kille och flinar. Jag boxar honom så hårt jag kan på ansiktet att han ramlar.

 

Eller mitt första jobb efter gymnasiet. Min chef som konstant kom med sexuella anspleningar, varje dag, när som helst. Tacka fan att jag GAV bort KILOVIS av det godis han hade till försäljning i sin butik.

 

Och jag vill inte hänga ut nån, men om vi ska gå in på pojkvänner, förhållanden...ouff. Om jag inte var för tjock så var jag för social, om jag hade på mig det eller det så var jag slampig, om jag pratade med den eller den så var det fel. Oftast så var det den sidan de föll för i mig, mitt utseende och min personlighet, som senare utvecklades till ett "problem" eftersom jag är rätt smart också. Eller så hade de helt enkelt bara svår för att hålla kuken i styr. De ville ha kakan och äta varenda jävla kaka i hela stan samtidigt.

 

Jag skulle kunna fortsätta i all evighet om hur förbannad jag blivit alla gånger en kille/man sagt - Men! Du är ju riktigt smart! Eller hur nån gubbe på t-banan stirrat sönder sig på mina bara ben eller urringade tröja eller hur jag fick veta att det fanns lärare när jag gick i HÖGSTADIET som tyckte jag var fin!!!! WTF!!!!!!!

 

Men nu slutar jag. 

 

Att vara kvinna är ett heltidsjobb. Det slutar aldrig. Du måste konstant vara på din vakt, se efter dina intressen, se till att du blir respekterad och inte förringad. Men jag kommer inte sluta vara kvinna för det... För jag föddes med snippa.

 

 

Happy Fakking Internationella Kvinnodagen.