Tandläkaren
Kategori: Allmänt
I går var jag med min son hos tandläkaren på 5 års kontroll. Han är världens bästa när det kommer till kontakter med vården. Alltid cool, alltid nyfiken och lätt att ha att göra med.
När vi var på väg in till tandläkaren så tog han tag i min hand och stannade mig. Han sa - mamma, jag tycker det här är spännande. Mitt mammahjärta hoppade två varv av ren glädje. När han sedan klättrade upp i stolen och genomförde undersökningen var det som det naturligaste i världen. Jag hoppas att han alltid kommer känna så.
Min förhoppning är att han slipper tandreglering och annat jobbigt, han har inte sugit på napp alls min son. Det gjorde däremot jag..tills jag var ca 4 år. Det resulterade i en hel del besök hos tandläkaren.
När jag var 8 eller 9 år så hade mina framtänder varit så långsamma med att växa ut efter att jag tappat dom så att tänderna brevid hann ut före och framför. Då fick jag en bettskena som skulle vidga gommen så att framtänderna skulle få plats. Jag fick själv snurra ut lösgommen med en liten nål, 2 varv i veckan. AJ, vad det gjorde ont att sätta tillbaka gommen i munnen. Den spände ut och den satt som fastgjuten i munnen. Bah!
Nåja, jag slapp den efter ca 1 år och allt var lugnt och fint och problemfritt tills jag började gymnasiet. Då var jag på en rutinkontroll när min tandläkare upptäckte att en av mina hörntänder var en mjölktand! Antagligen hade den aldrig lossnat för att jag fixade till bettet där i 9 årsåldern, den kom liksom inte loss.
Nu fick jag, sommaren innan jag skulle börja gymnasiet, dra ut mjölktanden och operera upp ett hål längst bak i gommen (dit den riktiga "vuxentanden" hade vandrat och lagt sig för den inte kom fram). Tänk dig, att som 16 årig tjej och allt det innebär med osäkerhet, killar, utseende och GOD knows, gå omkring med ett stort hål i käften. Det var jobbigt, men jag sa att jag hade tappat tanden i ett slagsmål när nån frågade (som jag inte kände).
Under 3 år drogs den riktiga tanden fram till rätt position i munnen, spänna, dra, späna, dra, spänna, dra..ja du fattar. Det gjorde rätt ont, ofta. Och självklart gick tandställningen sönder vid de mest pinsamma tillfällen, på klassresan, på klubben (ja, jag var ju fan ute på disco med min tandställning).
Ett av mina konstigaste minnen är precis när jag fick tandställningen, min dåvarande pojkvän, några år äldre, egen bil, taekwondo mästare, cool som få, skjutsade mig hem efter att vi varit ute. Jag var förvånad över att han inget sagt om min tandställning (som jag för övrigt inte hade när han och jag började träffas!) Så vi satt och småpratade ett tag i hans bil när jag säger - Men du, har du inte märkt något annorlunda med mig idag? Varpå han svarar - du har klippt dig? Hahahahaha. Känslan av befrielse (han hade ju inte ens märkt att jag hade förnedringsställning i munnen) men också känslan av förvirring (men VAD exakt är det han då ser hos mig, tittar han ens) den glömmer jag aldrig.
Jag var i evighet AMEN, tacksam när jag som 19 åring fick plocka bort min tandställning.
