lottalivet.blogg.se

Här berättar jag Lotta, om mitt liv som frilansande sångerska, ensamstående mamma, anställd på Fryshuset och medmänniska i största allmänhet.

Prima Barn

Kategori: Allmänt

Idag läste jag att BUP nu säljs ut till ett företag som heter Prima Barn AB.

Jag har mått lite illa sedan jag läste "nyheten", varför?
Jo för att Prima Barn AB har bestämt att all personal på BUP i Järva (Spånga-Tensta) får gå och ersätts av Prima Barn AB´s egna personal.
Jag tvivlar inte på att personalen som kommer in istället är kompetent, MEN jag har stora förbehåll när det gäller tillvägagångssättet. Fast namnet PRIMA BARN...Det skrämmer mig också.

Här har vi ett företag som arbetar med psykisk ohälsa bland barn, detta företag skiter fullständigt i att barn som kan ha haft samma samtalsterapeut/psykolog under en lång tid och byggt upp ett förtroende för en vuxen (kanske i en värld där det just är vuxna som svikit dem) nu blir utan & istället måste börja om med nya.

Att gå med vinst med barns liv som insats är det mest skrämmande jag kan tänka på..Barns utsatthet i vårt samhälle ÄR redan stort och att nu på den plats där barn skall få chansen att bli hela, fullt kapabla, stärkta och att läka från trauman skall bli inkomstbringande är så läskigt att jag nästan inte vill tänka tanken.

Jag har varit inne på Prima Barn AB´s hemsida och läst och den ser inte så läskig ut alls, det är fullt av kompetens inom olika områden av psykiatri och det finns ett evidensråd med proffesorer.
Det enda som jag blir skrämd av när jag läser sidan är detta "Därutöver deltar PRIMA i flera läkemedelsprövningar" Vad betyder det egentligen? Att Prima kommer rekommendera mediciner som ännu inte är färdigtestade? Till barn till familjer som kanske dessutom i många fall har bristande kunskaper i det svenska språket?  

Jag konspirerar bara, MEN utförsäljningen av "Svensk Välfärd" och det som en gång kallades" Folkhemmet", kommer slå tillbaka så hårt och så snart ( det har börjat ) att jag kan inte förmå mig att förstå hur människor som vuxit upp här de senaste 20-30 åren kan rösta på en politik som nedmonterar allt. Jag VET att det var S som började sälja ut men Alliansen har tagit utförsäljning till en HELT ny nivå, "Kom och KÖP allt SKA BORT, Halva priset!"

De som kommer betala det tyngsta och största priset är våra barn. Det klassamhälle som börjar ge sig tillkänna med REVA, Utförsäljning av Allmännyttan, vården, lokaltrafiken, förskolor,gymnasieskolor,maten You name it! Det kommer Bite Us In The Ass sååååå mycket mer än bara vägda kissblöjor och hästkött. KOM IHÅG DET!

 
Fred,Kärlek och Gemenskap.
 
Artikeln i AB
 
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16327534.ab
 
Primas hemsida
 
http://primapsykiatri.se/index.html
 
 
 
 

Om du aldrig missat ett flygplan har du inte levt?

Kategori: Allmänt

För många år sedan hade jag en pojkvän som bodde i London. Jag var väl ungefär 20 år ung vid tiden. Han var musiker och vi möttes första gången i London.
 
Jag och mina tjejekompisar åkte till London på semester, vi älskade klubbarna, kläderna och musiken (LP, singlar,kassettband) man kunde köpa till halva priset mot i Sverige (those where the days). Första kvällen vi landade så drog vi direkt till centrala London, det var söndagkväll och skitdött..men vem brydde sig, vi var i LONDON!
 
Hamnade på nått sunkigt snabbmatställe när vi insåg att det mesta var stängt. In på stället kommer ett gäng killar (som senare visade sig vara bröder) Vi nackade en massa skit, hade skoj och bytte adresser och nummer (e-mail var knappt uppfunnet, ok). Sen är jag inte säker på att jag minns allt som det var exakt, men det visade sig att dessa killar var med i ett band som hette The McKoys och hade en hit som hette "Family" och låg på listorna.
 
Hur som helst, de kom till Jazzfestivalen på Skeppsholmen och spelade. Samma kväll spelade även Jamioquai om ni minns honom..Den kvällen var MAGISK, det blev ett jättejam på Teater Galeasen efteråt..episkt på många vis. Alla musiker som spelat på festivalen var på scenen och jammade loss.
 
Nåja, jag blev i alla fall till sist tillsammans med en av killarna i McKoys och skulle åka till honom och hälsa på i London där han bodde. När jag tänkte London tänkte jag på de platser jag besökt, centrala delar, Bayswater mm. Min kille bodde vid Clapham Junction i Battersea. Ett ganska nedgånget område och när jag kom till London första kvällen och skulle möta upp honom så var han just på väg hem från en konsert i Amsterdam. De var sena...Väldigt sena om vi säger så..Jag var ensam i London, med begränsad reskassa och bara ett mobilnummer till min "kille" som han nu får bli kallad. Jag hann se 2 filmer på bio innan jag tillslut med en smula panik i kroppen insåg att jag ännu inte fått tag på min "kille" och att jag borde skaffa en plats att sova för natten. Men tänkte att jag ringer EN sista gång innan jag gör det. DÅ kom jag fram och fick tag i honom!! 
 
Vi möttes och  åkte "hem" till honom, det visade sig att hans "hem" var en liten nedgången etta utan el i ett av de skummaste områdena i Battersea. Jag var inte rädd av mig och har väl aldrig varit så jag fann mig i situationen. Så här i efterhand så måste jag säga att jag är till 100% övertygad om att min "kille" hade lånat lägenheten av en kompis, för att kunna spendera tid med mig under den vecka jag var där. Eftersom att han antagligen hade fru & familj.. Freshness! Men,men...Att det kunde vara så hade jag inte en tanke på då!! Jag var ju Queen of Fukking everyting!
 
Under tiden jag var där så var han dessutom borta på olika grejjer så jag spenderade mycket tid ensam..Plankade på tåget till stan, hamnade mitt i värsta polisdramat på gården, blev kallad Yardie av de som bodde där och spenderade min pyttelilla reskassa på mat och lite shopping.
 
När det var dags att åka hem till Sverige igen så skulle min "kille" ha en konsert samma kväll på en känd arena i London. Jag var lite besviken att jag skulle missa detta, men min tröst var att jag skulle bara hem till Sverige för att byta packning och dra till Grekland för att träffa min familj. Jag skulle åka hem på lördagen, då hade jag ca 25 pund kvar i fickan. Drog från Battersea mot Heathrow, hade beräknat restiden bra (trodde jag) men när jag hade åkt med tåget och fortfarande hade sjuuukt mååånga stationer kvar började jag bli jävligt nervös.. 
 
När jag var framme på Heathrow var det 20 min kvar innan planet skulle lyfta. Incheckningen hade precis stängt när jag kom fram, hon som stod där bara tittade på mig och sa - du, det tar dig ungefär en kvart att komma till din gate och vi stängde incheckningen för 20 minuter sedan. Jag fick paniik & ville gråta. Jag hade bokat en biljett via SAS och hon hänvisade mig till deras disk. Kom dit snackade, drog historien om att jag måste till Grekland, jadajada och TACK GUD, de fixade en hemresa på söndagförmiddag istället UTAN att jag behövde betala 1 krona! 
 
Men VAR skulle jag spendera kvällen? Klockan var ca 17 när detta hände och nästa plan jag skulle med gick vid 12 nästa dag.Så jag ringde min "kille", gick på konserten, gick upp sjuuuuukt tidigt nästa morgon, flög hem till Sverige till min lägenhet där min telefonsvarare var BOMBAD med meddelanden från min familj som redan varit i Grekland en vecka och inte hade en aning om vem min "kille" var, bodde eller hur de skulle få tag på honom..De trodde typ det värsta! Min mormor ringde och fick tag på mig till slut och jag fick tag på min familj, kom till Grekland och slutade höra av mig till min "kille" efter ett tag..
 
En eloge till mina föräldrar..som har stått ut med SÅ MYCKET! Som ni fattar så var inte det här första eller sista gången jag hittade på äventyr.
 
Hahahahahaha Herregud.
 
 

Lyx

Kategori: Allmänt

I dag har jag levt ett liv i lyx. Först fick jag lämna hemmet för att gå och arbeta.

Som om inte det var nog så hämtade min syster min son på dagis så att jag kunde gå och handla middagsmat bara till mig!

Det blev risnudlar med wokade champinjoner, minimajs, purjolök & tofu. Kryddat med chili, ingefära och vitlök. Luktar fortfarande vitlök om fingrarna. Fresh! Men gott som fan.

SEN fick jag åka till Tensta för att sjunga med min älskade gospelkör igen. Har inte varit där på 3 veckor... Det är många terapitimmar som gått förlorade. Att sjunga är det bästa för min själ.

Men vet du... Det slutar inte där.. Lyxen fortsätter! Efter kören fick jag gå på Debaser med fina vänner och lyssna på Cody ChesnuTt. Det var grymt. En artist som är äkta och tror på att sprida bra budskap till människorna. <3 

Nu sitter jag hemma, lite trött, lite hes men jävligt nöjd. Gud är god, livet är vackert. Kärlek till mänskligheten

/Lotta

P.S bilden är från repet i Tenstakyrkan, i förgrunden ser du Cedwin, vår grymma körledare. Vi spelar på Fasching den 9 mars. Kom vettja.

Hej IGEN!

Kategori: Allmänt

Nu har jag varit borta från världen alldeles fööör länge! Sedan 7 februari för att vara exakt. Min son fick influensa, sen öroninflammation sen fick jag influensa..Som en enda lång mardröm. Men NU ÄR DET ÖVER!! Hurraaaaaaaaaaaaaaaaa!

Bjuder på lite musik.

http://youtu.be/6MFbbYHCsK8

Ses snart igen.

/Lotta

Näthat, Livskris, Sorg, en sörja från mig till dig

Kategori: Allmänt

Debatten om näthatet pågår för full, dygnet runt, överallt. Det hatas mest mot kvinnor & människor av annat etniskt ursprung än det som kallas "Svenskt". Enligt rapporter och undersökningar, seriösa eller mindre seriösa, så verkar fenomenet mest av allt drivas på av män. Vita, kränkta sådana.
 
Vilka är dessa män, hur många är de, var bor de och hur blev det så här? 
 
Det skulle jag nu verkligen vilja ge dig svaret på. Men eftersom jag inte gör statistiska mätningar, är proffessor inom området eller ens är antropolog så kan jag nu bara höfta fram vad jag tror kan vara en del av"svaret". 
 
 
Vad är Kärlek, här enligt SAOL; "En stark känsla. Böjelse för någon med en önskan om föremålets lycka och välgång. Glädje och tillfredsställelse över att befinna sig i denna persons närhet och att göra honom eller henne till lags. Innerlig tillgivenhet"
 
Inlägget ovan hittade jag på google när jag sökte på " Vad är kärlek", det låg faktiskt inne på vårdguidens sida. Jag skulle vilja lägga till att Kärlek även kan sträcka sig bortom EN man och EN kvinna, utan att man kan känna Kärlek till sina medmänniskor och deras bästa.
 
När jag googlar på "Vad är hat" så finns det ingen sida på vårdguiden, jag scrollar lite och hamnar på Flashback, där det divideras huruvida hat är motsatsen till kärlek eller om att hat kommer från narcisster som känner sig kränkta och förbisedda i samhället. Jag tror faktiskt mer på det sista.
 
Vem hamnar i "hatträsket" då? Det skulle man ju vilja veta! Är det bordsgrannen i lunchrummet, dagispappan som lämnar samtidigt som du, kassören på ICA, handläggaren på CSN, väderpresentatören, killen som alltid blir fullast på festen, revisorn, sophämtaren, politikern?? VEM ÄR DET? 
 
Har du någonsin sett en alldeles levande näthatare sprida sitt har IRL, liksom stå på en föreläsning om feminism och skrika - din jälva fitta, jag ska ta sönder dig med ett järnrör! Eller komma in på ett möte på Livstycket ute i Tensta där Somailska  kvinnor pratat om sin framtid och skrika - Blablablablababbeblablabla.
 
Tack och LOV så verkar det inte vara lika vanligt som just, näthat. Varför då? Kanske för att anonymiteten på nätet gör att man nästan "på låtsas" kan ge kvinnor på datingsajten skamliga förslag utan att skämmas, medans man i baren vet att man hade fått en käftsmäll. Man kan hälla ur sig hat gentemot PK vänster och annat "pack" utan förbehåll, för man VET ju att ingen kommer hålla fast dig, spöa dig eller ringa polisen som kommer komma och hämta dig. Du går liksom fri, får spy ut ditt hat utan att ta konsekvenser, du blir mer och mer avtrubbad och flyttar fram gränserna mer och mer, du ska döda, stympa, tortera You name it I CAN DO IT!
 
Lite som porrsurfande..du startade när du var 14, och kollade softporr, tröttnade när du var 18 och började hitta "specialintressen" , flyttade fram gränserna mer och mer tills du sitter där och tajjar loss till åsnor. Vad fan HÄNDE??
 
Kan det vara så att ju MINDRE kontakt man har med kvinnor, desto mer främmande blir de och desto mer framstår de som ett hot? Dessutom ska starka, framgångsrika, allmänbildade, sexuelltfrigjorda kvinnor eller kvinnor i offentligheten period skall hatas till varje pris!! Varför då? Hur blev det så, att kvinnor som tar steget ut, sätter ut hakan och tar fajten, skall bombas och tystas med hat. Så jävla in absurdum att jag faktiskt måste säga att mitt mansförakt växer för varje dag, ge mig lite nyanser för helvete! 
 
Men hur får man stopp på det då? Jag skulle vilja att varje anonym, näthatande man fick en spegel, en spegel där han fck se sig själv in i ögonen länge. Ställa sig själv frågan, hur blev jag såhär? Vad är MIN historia, hur kunde min själ gå sönder så mycket att hatet är det enda som finns plats? Vilken livssorg eller tragedi ligger bakom en människa som endast kan finna en tillhörighet i livet..Genom att hata?  Jag tror att bakom varje näthatande man, så finns det ett sårat pojkhjärta, en oälskad son, en nyskild, en polisanmäld, en människa som blivit missbrukad av samhälle, en kvinna eller kanske bara sitt fotbollslag?! För vad fan vet jag..jag kan ju i alla fall bara gissa. 
 
Min förhoppning är att "Näthatarna" bara är 20 stycken, och att när de väl hittat en ny mening i livet, så kommer näthatet att ta slut. Bra va?! Låt oss alla ge näthatarna nya insikter, besvara inte hat med hat, utan ge dem den empati det uppenbarligen gått miste om i livet. Sprid nu i stället nätkärlek, för STÖRST av ALLT är KÄRLEKEN.
 
Frid, Kärlek och pussar i massor.
 
P.S
Gud är KÄRLEK i de flesta kända eller okända religioner, Gud är att göra gott för sina medmänniskor, Gud är att se bortom ytan, Gud är att ge människor en chans, Gud är densamme för alla! Sen om du väljer att kalla henom för Jahve, Allah, Buddah, Ganesha, Gunnar eller Brunhilde så är det ditt val. 

Tandläkaren

Kategori: Allmänt

I går var jag med min son hos tandläkaren på 5 års kontroll. Han är världens bästa när det kommer till kontakter med vården. Alltid cool, alltid nyfiken och lätt att ha att göra med.
 
När vi var på väg in till tandläkaren så tog han tag i min hand och stannade mig. Han sa - mamma, jag tycker det här är spännande. Mitt mammahjärta hoppade två varv av ren glädje. När han sedan klättrade upp i stolen och genomförde undersökningen var det som det naturligaste i världen. Jag hoppas att han alltid kommer känna så.
 
Min förhoppning är att han slipper tandreglering och annat jobbigt, han har inte sugit på napp alls min son. Det gjorde däremot jag..tills jag var ca 4 år. Det resulterade i en hel del besök hos tandläkaren. 
 
När jag var 8 eller 9 år så hade mina framtänder varit så långsamma med att växa ut efter att jag tappat dom så att tänderna brevid hann ut före och framför. Då fick jag en bettskena som skulle vidga gommen så att framtänderna skulle få plats. Jag fick själv snurra ut lösgommen med en liten nål, 2 varv i veckan. AJ, vad det gjorde ont att sätta tillbaka gommen i munnen. Den spände ut och den satt som fastgjuten i munnen. Bah!
 
Nåja, jag slapp den efter ca 1 år och allt var lugnt och fint och problemfritt tills jag började gymnasiet. Då var jag på en rutinkontroll när min tandläkare upptäckte att en av mina hörntänder var en mjölktand! Antagligen hade den aldrig lossnat för att jag fixade till bettet där i 9 årsåldern, den kom liksom inte loss.
 
Nu fick jag, sommaren innan jag skulle börja gymnasiet, dra ut mjölktanden och operera upp ett hål längst bak i gommen (dit den riktiga "vuxentanden" hade vandrat och lagt sig för den inte kom fram). Tänk dig, att som 16 årig tjej och allt det innebär med osäkerhet, killar, utseende och GOD knows, gå omkring med ett stort hål i käften. Det var jobbigt, men jag sa att jag hade tappat tanden i ett slagsmål när nån frågade (som jag inte kände).
 
Under 3 år drogs den riktiga tanden fram till rätt position i munnen, spänna, dra, späna, dra, spänna, dra..ja du fattar. Det gjorde rätt ont, ofta. Och självklart gick tandställningen sönder vid de mest pinsamma tillfällen, på klassresan, på klubben (ja, jag var ju fan ute på disco med min tandställning).
 
Ett av mina konstigaste minnen är precis när jag fick tandställningen, min dåvarande pojkvän, några år äldre, egen bil, taekwondo mästare, cool som få, skjutsade mig hem efter att vi varit ute. Jag var förvånad över att han inget sagt om min tandställning (som jag för övrigt inte hade när han och jag började träffas!) Så vi satt och småpratade ett tag i hans bil när jag säger - Men du, har du inte märkt något annorlunda med mig idag? Varpå han svarar - du har klippt dig? Hahahahaha. Känslan av befrielse (han hade ju inte ens märkt att jag hade förnedringsställning i munnen) men också känslan av förvirring (men VAD exakt är det han då ser hos mig, tittar han ens) den glömmer jag aldrig.
 
Jag var i evighet AMEN, tacksam när jag som 19 åring fick plocka bort min tandställning. 

Vår inne

Kategori: Allmänt

Köpte pärlhyacinter och ljusgröna ljus till köket. Försöker skynda på våren lite.

Lena

Kategori: Allmänt

När jag var 14 hade jag en pojkvän som hette Jörgen. Han bodde i Hallonbergen med sin mamma och storebror. Jörgen hade en tjejkompis som hette Lena. Lena bodde i Rinkeby med sin mamma.
 
Lena och jag blev kompisar, vi gillade Jörgen båda två och så gillade vi samma musik, reggae och var på grund av det lite "udda" i en del ögon. 
 
Lena och jag hängde en del i Kungsträdgården (ca 1983/84), vi hade kinaskor, ryggsäckar med fullkornssmörgåsar i och hade en mission, att upptäcka världen utanför "norra sidan" , Jag och Lena gick även på en del reggaefester tillsammans. Vi hade mycket kul jag och Lena.
 
Lenas mamma hade ett solarium hemma i deras lägenhet i Rinkeby. Det var ett superduperextradeluxefakkingallt solarium i guld. Lena och jag solade ohäslosamt mycket under denna period. När vi var hemma hos henne en dag så hittade vi hennes mammas favoritsingel Islands In The Stream med Kenny Rogers och Dolly Parton. Vi spelade den och sjöng högt ut genom fönstret på 4:e våningen för vi tyckte att den var så härligt töntig den där låten. En kärlekssång som handlade om öar i strömmen liksom..Vad fattade vi, två 15 åringa tjejer med livet framför sig.
 
Efter ett jullov några är senare, när Lena och jag hade tappat kontakten lite så sprang jag in i henne på stan. Jag frågade hur hon hade haft det och hon svarade,men var rätt neutral och passiv i sitt sätt att svara, så jag kände mig lite dum och visste inte vad jag skulle prata om. Från ingenstans kom jag att tänka på Lenas mamma, som hade solariet och gillade Kenny Rogers. Jag frågade - hur är det med din mamma då? Då svarade Lena, att på nyårsafton, när hennes mamma varit på fest hemma hos hennes nya kille som bodde i "bananhuset" eller "Karleskanäset" som huset kallades i folkmun, på den nyårsfesten, men den specielle nya killen, då hade Lenas mamma blivit ihjälslagen av densamme..
 
Jag har tänkt mycket på Lena genom åren,och sökt efter henne på nätet och på stan..Lena hade ett så jävla ovanligt namn som Andersson. Så jag har inte sett eller hört om henne. Min önskan för Lena är, att hon sluppit gå samma väg och möta samma öde som sin stackars mamma.
 
 
Baby, when I met you there was peace unknown
I set out to get you with a fine tooth comb
I was soft inside, there was somethin going on
You do something to me that I can't explain
Hold me closer and I feel no pain
Every beat of my heart
We got somethin goin on
Tender love is blind
It requires a dedication
All this love we feel
Needs no conversation
We ride it together, ah-ah
Makin love with each other, ah-ah

Islands in the stream
That is what we are
No one in-between
How can we be wrong
Sail away with me to another world
And we rely on each other, ah-ah
From one lover to another, ah-ah

I can't live without you if the love was gone
Everything is nothin if you got no one
And you did walk in tonight
Slowly loosen sight of the real thing

But that wont happen to us and we got no doubt
Too deep in love and we got no way out
And the message is clear
This could be the year for the real thing

No more will you cry
Baby, I will hurt you never
We start and end as one, in love forever
We can ride it together, ah-ah
Makin love with each other, ah-ah

Skriva en bok.

Kategori: Allmänt

En av mina vänner skrev här i en kommentar att jag borde skriva en bok. Hon har rätt, frågan är bara hur jag skulle få plats med allting i en endaste bok. Jag har så många spår att följa.
 
1. Att jag likt Astrid (hon som ifrågasatte toabilden) ständigt under min skoltid på mellanstadiet hamnade i konflker med både lärare och elever p.g.a att jag inte alltid "var som alla andra".
 
En händelse jag minns var att min lärare på mellanstadiet Lily Ericson, inte var vad jag tyckte en "bra" lärare. Varför? 
Jo, för att hon i tid och otid, samhällslektion som mattelektion som engelskalektion alltid lyckades dra ett sidospår och börja prata om hennes hemort Åland. Det brukade alltid börja med - När jag var på Åland.
 
En engelskalektion fick jag frispel (jag var 11 eller 12 år) och när Lily började en mening med - När jag var på Åland, så ställde jag mig upp i min bänk och sa - jag är så jäääävla trött på dina , När jaaaag vaaar på Ååååland! Vilket faktiskt resulterade i ett regelrätt slagsmål!! Min fröken fick frispel och drog med mig ut i korridoren, nöp mig hårt så in i helvete i armen och skrek tills jag låste in mig på toaletten i korridoren tills hon tappade lusten att bråka med mig och gick tillbaka in i klassrummet för att beräta mer om Åland.Blåmärket efter detta var inte att leka med.
 
På samma skola blev jag även oskyldigt anklagad för en karikatyr gjord av en manlig lärare på ett bollplank. Jag hade ovetandes om detta idrottslektion på baksidan av skolan, det var varmt så vi var ute på grusplanen, när KG kommer ångandes för fullt (den manlige läraren alltså) ner på planen, haffar mig, skäller ut mig efter noter. Du ska städa bort, jag ska kontakta dina föräldrar, du ska lära dig respekt blablabla. Jag stod där med gråten i halsen och fattade NOLL. Att jag aldrig fick en ursäkt för att vara oskyldigt anklagad har jag inte ens tänkt på fram tills nu.
 
Samma skola. Nyss utexaminerad musiklärare kommer, våra klass gör det man gör, testar hur långt vi kan gå innan han blir arg. Det visade sig att han hade riiiktigt kort stubin. Han tog en av killarna i klassen, höll honom ut genom fönstret ( på tredje våningen) och fick på så vis tyst på oss. Knäpptyst. Jag tror att vi alla i klassen vart djupt chockade över att han visade sig vara så aggresiv. Vi hade kastat suddigummin, vet inte om det är att likställa med misshandel. Den läraren fick inte vara kvar.
 
Samma skola skickade mig även till barnpsykologen i 5:an. Varför? Jo, jag ifrågasatte, hade egna förklaringar på saker, sade ifrån och emot när jag inte tyckte det fanns vett och sans. Alltså var jag psykiskt störd. Jag är tacksam över att berätta att denna barnpsykplog gav mig en dignos som inte skolväsendet var nöjda med. Hon sa- Lotta är väldigt allmänbildad, före i sin utveckling och är därför uttråkad. TACK för det! Är det enda jag vill säga. Hade detta vara i dagens skolsammhälle hade jag lätt fått mediciner och diagnoser (inget fel med det när det behövs).
 
Nu ska jag inte skriva mer, så jag lämnar historien om min klasskompis som ville att alla skulle skriva en petition om att jag skulle byta klass,den gång  när jag i panik slog till en av de "stora" killarna som kom med en vattenfylld kondom i ansiktet i biblioteket coh JAG fick skit för det kom vatten bland böckerna, eller alla jävla tafsande killar, isbollar, knuffar och annat skoj jag stod ut med.
 
Så, tack för det. Första kapitlet skrivet. 

Tänker tillbaka

Kategori: Allmänt

Jag sitter och pratar med min kära syster och minns tillbaka till en tid för länge sedan. Året är väl ca 1988 och hon har egen firma och säljer teaterbiljetter på Norrmalmstorg, jag har just slutat gymnasiet och är anställd hos henne.

Vi hänger mycket i krokarna runt Norrmalmstorg och centrala Stureplan. Vi hänger även på en svartklubb som hette 88an eller clique beroende på när man hängde där. Det låg på Regeringsgatan 88 och var ganska ökänt för sitt klientel av danssugna "innemänniskor" och en hel del människor som inte hade vanliga 9-5 jobb om vi säger så.

En av våra vänner var Murat Aslan från Tensta som vi en gång tog med på en förhandsvisning av West Side Story på China teatern. Han och vi satt på första bänk på parkett, vilket betyder att vi mer eller mindre satt på scenen. När det började bl bråk och konflikter på scen (West Side handlar om gängbråk) så blev Murat så engagerad i allt som hände att han började skrika och snacka med ensamblen på scen. Ett oförglömligt ögonblick. Han var MED och engagerande sig till 100% i vad som hände på scen.

Samme Murat blev tyvärr några år senare knivmördad då han jobbade i dörren på Dr Albans klubb Alphabet Street, låten No Coke hedrar hans minne. R.i.p Murat

Innovationer och entreprenörskap

Kategori: Allmänt

Igår var jag på workshops med Tillväxtverket och pratade om Ungas Innovationskraft.

Det var en salig blandning människor, dock i mina ögon ett överslag av medelålders akademiker och människor med utgångspunkten i forskning och produktutveckling.

Jag som brinner för sociala frågor och sociala innovationer gjorde mitt bästa för att få in även detta på agendan.
Regeringen har ju gett uppdraget att entreprenörskap skall genomsyra utbildningsväsendet från förskola till högskola och vi talade även om detta.

Jag ville lyfta frågan om att entreprenörskap i så fall bör finnas tillgängligt för alla, inte bara genom olika utbildningar. En demokratifråga alltså.

För mig och den verksamhet jag kommer ifrån så är entreprenörskap inte bara något man utbildar sig till utan även en egenskap som kan bli en färdighet med rätt vägledning. Nåja..

Bilden på stolen med rumpan tog jag i Summits lokaler på Grev Turegatan.

Leva livet, när ska jag leva livet?

Kategori: Allmänt

Nu är det dags. Bättre sent än aldrig som man så klokt säger. Jag börjar nu blogga, alltså finns jag?
 
Igår fick jag för första gången sedan bloggen uppfanns faktiskt lust att själv börja blogga, varför? Jo, för att inte 140 tecken räcker alla gånger & för att facebook i all sin ytlighet inte alltid är rätt forum för långa och intrikat inlägg om viktiga och/eller oviktiga saker i livet helt enkelt. 
 
Så, här är jag nu...Ge mig lite tid bara, sen ska ni få se! Hahaha.
 
/L

Välkommen till min nya blogg!

Kategori: Allmänt

Mitt första inlägg.